Island 2009

Årets påskresa gick till Island, ett av de få länder där den svenska kronan fortfarande är värd något. Island är lite speciellt, väldigt kargt och präglat av sitt läge mitt ute i norra Atlanten. Det bor 310000 personer på ön och det kommer 450000 turister hit varje år, lite coolt.

	Vi flög med det enda flygbolaget som flyger direkt från Sverige till Reykjavik, Icelandair.
	Efter att ha installerat oss på hotellet så gick vi ut för att hitta nått att äta. Till slut hamnade vi på en pizzeria. Stefan åt en ”Hekla”, en vulkanpizza helt enkelt. Mycket passande. Väldigt bra pizza på det här stället, vi åt här två gånger. Kommer inte ihåg vad stället hette men det ligger på Laugavegur 81. På den gatan ligger också hotellet vi bodde på, Hotell Fron. Inget spektakulärt hotell men helt OK och perfekt läge mitt i stan. Viking är förresten namnet på ett lokalt öl, en mycket bra lager.
	Till vänster ser vi Leifur Eriksson, som lär har varit den som först kom till Island. Reykjavik präglas av närheten till havet och mycket riktigt så ser man havet nästan var man än befinner sig.
Ovan en lite rolig väggsida som visar tre sätt att knyta en slips. Kan hända passerar man här på väg till fina middagen eller nattklubben? Till höger ser vi ett exempel på all den offentliga konst som du kan finna i staden.
Denna grupp står precis bredvid ”Perlan” som står på en kulle en kvarts promenad från staden.
	Det finns en strandpromenad som tar en runt större delen av Reykjavik. I anslutning till den finns den enda stranden där man kan bada i Atlanten. Man har sett till att leda ut termiskt vatten från en het källa i denna lilla vik.
	Man fascineras av kontrasterna i Reykjavik. Rostiga, slitna hus blandas med vackra konstverk.
Lokala dykklubben har en fin logga!	Brandposterna är lite söta
Halgrimmskyrkan, precis som i Oslo passade vi på att besöka när man renoverade kyrkan.	Det fanns inte många målade fönster i kyrkan, vi hittade bara ett
	En dopfunt i glas!
Här är ett exempel på utsikten från kyrktornet.	Utsikten åt andra hållet, Perlan, byggt på 5 gamla tankar för varmvatten. Nu hittar man en ”Sagautställning = utställning om dom Islandska sagorna” här, samt en av Reykjaviks bättre restauranger.
Nu är vi i gamla hamnen.
	Här hyllas fiskare och båtsmän som enligt skyltarna har en stor del i Islands framgång som nation. Men vi var här främst för att åka på Valsafari.
Nu såg vi inga större valar, men dock ett gäng delfiner.
Först var dom lite blyga men sen började dom hoppa lite närmare båten.
	Företaget som vi åkte med, Elding, hade en garanti. Om man inte såg någon val så skulle man få åka på en ny tur gratis. Vi såg ingen val men man berättade för oss att delfiner faktiskt hör till valsläktet, så det blev ingen gratistur.
Det kan vara bistert i norra Atlanten. Till höger ser vi några optimistiska människor som ställt sig i fören för att se dom eventuella valarna bäst.
	Dock är det ju så att om man åker rakt mot vinden i Atlanten så händer det att båten stampar lite och står man då längst fram på lägsta däck så kan man bli våt J
I solen och i lä så var det helt ok.	Men i skuggan i lovart så var det kallt.
Reykjaviks skyline
Påskägg i choklad verkade vara en stor grej på Island, vi köpte sjätte storleken.	Denna skapelse heter Solfararen eller Solresenären.
	Det verkar som att alla turister på Island åker på guidade turer, så även vi. Nu är vi på ”Golden Circle” turen som tar en till tre av dom största sevärdheterna på ön.
Första stoppet var ett kraftverk! Lite märkligt och mycket ointressant tyckte vi,	Det är som sagt väldigt kargt på Island, och ödsligt……
	Nu har vi kommit fram till Gullfoss, en 35 meter högt vattenfall.
Hela Island består av lava, och här och var är marken väldigt speciell
	En av nackdelarna med att åka på guidad tur är att det är en massa folk över allt. Men är man snabb och rask hinner man ta alla bilder man behöver inte folkhopen hunnit fram.
Här och var ser man fordon med stora hjul. Det är fordon som kan ta sig ut utanför väger, över lavafält och glaciärer. Det finns turer där man kan åka med sådana jeepar också. Men det var larvigt dyrt så det hoppade vi över.	Näst sista stoppet var det termiska området Geysir där den mest aktiva Geysern Strokkur finns. Den ger ifrån sig en kaskad ungefär var femte minut.
Man får vara lite alert om man ska få en bra bild, det bubblar till lite och vips så är ångan 20 meter upp i luften.
Sen återhämtar sig Strokkur och mycket av vattnet rinner ner i jordens innandöme igen.	Sista stoppet på turen var Tingvalla. Intressant av två anledningar. Den ena är att här möts den Amerikanska och den EuroAsiska kontinentalplattan. Bron vi ser på bilden går faktiskt mellan dessa två kontinentalplattor.
Man kan se på naturen att jordskopan har rört sig en hel del här.
En tydlig förkastning mellan kontinentalplattorna. Dessa två plattor rör sig bort från varandra, vilket gör att jordbävningar här inte blir lika allvarliga som på ställen där dom rör sig mot varandra och krockar, som i till exempel i Kalifornien.	Den andra anledningen till att Tingvalla är intressant är att detta är platsen för världens äldsta ”ting”, eller styrande församling.”Alltinget” samlades här från ca: år 900 och framåt.
Tingvalla är ett av Islands två världsarv. Det andra är Surtsey, men den ön får bara vetenskapsmän besöka. Hur var det att åka på guidad busstur då? Tja, vi åkte med Reykjavik Excursions, ett företag som i princip har monopol på Island. Turen tog 8 timmar och kostade runt 700 svenska kronor. Man kom i och för sig till tre intressanta ställen (vi undrar fortfarande varför det var ett stopp vid kraftverket), men med tanke på att guiden pratade knackig engelska, inte gick ur bussen och guidade en enda gång och att det inte ingick nått annat än just bussresan så kändes det inte helt prisvärt. Förmodligen är hyrbil och en karta ett bättre alternativ.	Väl tillbaka i Reykjavik så unnade vi oss att äta på Hereford Steakhouse. Vi åt på den restaurangen i Köpenhamn tidigare och tyckte det var jättebra. Det var det i Reykjavik också, inte riktigt samma klass som i Köpenhamn men fortfarande mycket bra.
På Långfredagen åkte vi till Blå Lagunen som ligger mellan Reykjavik och Keflavik.	Här har man tagit upp det varma vattnet från underjorden och gjort en konstgjord Lagun.
	Det var bara några grader varmt i luften och vattnet var 38 grader så det bildas en del vattenånga.
	Det stod att det var två meter djupt i lagunen. Men på många ställen slog man i knäna när man simmade. Så det var allt grundare än så.
Det fanns en massa broar och andra områden där man kunde strosa runt. Men det var alldeles för kallt för att vara uppe ur vattnet någon längre stund.
Botten på lagunen var inte oväntat lavagrus. Men här och var fanns det ett lerslem som man dessutom tog upp och lade i kärl. Folk smorde in sina ansikten med det!
Här är vi utanför själva badet. Det fanns vatten här med, men det var inte varmt. Man kan se att landskapet runt omkring är rätt kargt.
Det heter blå lagunen, men ofta var vattnet mer vitt. Men bra skuggor blev det ju!
En lite söt historia. När vi gick mot badet från parkeringen så var det en svensk familj som gick bakom oss. Barnet frågade vad det var för stenar som låg överallt. Pappa svarade att det var lava. Barnet frågade då vad det gröna på stenarna var. Pappa svarade att det var lavar. Barnet frågade förvirrat. Är det gröna också lava?	Lite ovanligt att se antennerna peka nedåt!
Här ser vi ett exempel på islänningarnas förkärlek till ändelsen –ur.	Det här var en fiffig sak. Man kunde låsa in sin telefon i ett skåp och ladda den medans man badade. Ett fack för Ericsson, ett annat för Nokia, och så vidare.
Lava lava lava J
Flaggorna med Blå Lagunens logo.	På långfredangen var alla officiella flaggor på halv stång
Här och var i Reykjavik så kunde man se att man smyckat ut fasaderna med någon typ av paljetter som rörde sig med vinden och glittrade i solen. Ovan är en liten skapelse mitt emot vårt hotell, till höger en större ett par kvarter bort
	Generellt sätt så var husen ganska tråkiga i Reykjavik men en del hade piffat till det. Till exempel caféet till vänster som målat brädorna i olika nyanser av gult. Och ovan, en bensinmack som går i rosa! Det ser man inte på andra ställen.
Här promenerar vi längs bukten och ser Reykjaviks skyline vid horisonten.
	Ovan ser vi en mäktig kyrka som låg i närheten av Reykjaviks zoo som inte var fullt så imponerande. Till vänster ser vi en fiffig vattenfontän som passar både stora och små som är törstiga.
I närheten av zoo fanns också lämningarna av ett tvätteri kvar. Man tog vatten från en varm källa och ledde ut det i kanaler på en äng, och dit kom folk och tvättade sina kläder.
I citykärnan låg Hotell Reykjavik, där kunde man äta något de kallade för ”Hot Rock”. Man fick en sten som var 400 grader varm och på den fick man steka sitt kött på egen hand. Vi åt lamm som är ett vanligt kött på Island.	Till dessert tog vi en chokladkaka som var helt nybakad, till den fick vi hemlagad glass.
En söt liten mjölkkanna	Vårt hotell, Frón, som låg längs stadens huvudgata.
Fler exempel på att många isländska ord slutar på ändelsen ur.
	Alla regler har bdock undantag. Toalett heter Snyrting på isländska. Har ni någonsin hört ett sötare ord för det?
Ännu en Isländs öl, Thule, lite sämre än Viking. Det fanns en tredje sort också som heter ”Polar Beer” men den blev det aldrig av att jag provade.	Vi hade hört innan vi åkte att allt är dyrt på Island men vi hade räknat med att finanskrisen skulle ge oss fördelar eftersom Island drabbats ännu värre än Sverige. Prisläget var lite blandat: Hotell var billigt Äta ute var dyrt Köpa mat på affär var billigt Öl kostade som hemma. Minibaren var billig. Garn var billigt. Färdigstickat var som hemma Utflykter som hemma eller kanske dyrare.
Sista inköpet innan vi lämnade Island. Schampo mm från Blå Lagunen. Det är ju lite kinkigt med vätskor på flyg nu för tiden. Då är det ju bra att de har en affär innanför security.
Garn var som sagt billigt. Här ser vi en del av samlingen. Totalt kom det med 20 nystan och en bok med mönster hem.

email: mail@familjenbergstrom.com